Jag pratade precis med en föreståndare för en av stadens minigolfbanor, helt utan krussiduller väljer jag att citera honom:

"Det var uppe några jävla småungar i en sliten bil utan tak och mixtrade med mina prylar. De böjde klubbor och smälte på bollarna. Det är ett helvete att man inte kan få ha sina saker i fred."

Som av en händelse blev jag under dagen inbjuden att spela minigolf mot två snorungar i en sliten bil utan tak och jag råkade ut för det ena missödet efter det andra. Klubban gick av, bollen rullade snett och hålen blev mindre varje gång det var min tur att spela.

Jag kom sist och fick bjuda på glass...

...dagens musiktips blir en sjukt bra låt av David Bowie - Changes...

Den är verkligen strålande.

Blogginläggen haglar tätt nu för tiden...NOT!

Härligt, där fick jag ni en sån där rolig vits...

Idag tänker jag blogga om en jättegammal skiva och en ännu äldre låt (låten bör ju ha kommmit till innan skivan) men med ett dagsfärskt budskap.

Randy Newman har skrivit ett par fantastiska låtar men en av de mest fantastiska är den stenhårda, sarkastiska Political Science där "Jenkarnas" utrikespolitik får sig en känga och som sagt, texten är irunda slängar 40 år gammal men ännu brinnande aktuell.

Texten är så härlig att jag väljer att presentera ett lite längre stycke, läs, njut och för all del lyssna.

Boom goes London and boom Paris
More room for you and more room for me
And every city the whole world round
Will just be another American town
Oh, how peaceful it will be
We'll set everybody free
You'll wear a Japanese kimono babe
And there'll be Italian shoes for me

They all hate us anyhow
So let's drop the big one now
Let's drop the big one now

Sarkasm när den är som allra bäst!

Jag har haft semester...

...men nu är tanken att bloggen åter ska väckas även om tanken på att sluta skriva har slagit mig mer än en gång. Vad som till sist fick mig att skriva ytterligare ett inlägg var en fantastisk indieballad framförd av falsettsångaren Chris Garneau samt vetskapen om att svenska folket måste utbildas i musikvett (jag har ju som ni redan vet världens bästa musiksmak).

Låten är hämtad från det två år gamla albumet Music for Tourists.

Detta är verkligen melankoli när den är så nära perfektion som det bara går att komma, det är örongodis att höra hur rösten är så där underbart nära att brista i somliga partier men på något sätt räddar han ändå upp det och tar låten i hamn på ett makalöst sätt.