Under sportlovsveckan har jag i min ensamhet beslutat mig för att lyssna igenom den lp-samling jag införskaffade för några månader sedan. Samlingen består av 5 dubbelsidiga skivor med Springsteenlåtar. Den absolut bästa, och kanske den bästa låt som någonsin gjorts, bjuder jag er på idag. Bruce är ett fenomen i sig, hans glöd och engagemang verkar aldrig ta slut. Hans senaste skiva kom ut för bara några veckor sedan och konserterna blir slutsålda gång efter gång, jag skulle ge mycket för att få se honom.

Jag och Bloggovitj var för övrigt och åt på Thairestaurang med Nygge idag, det var första gången han åt "Kinamat" sa han...han verkade ganska nöjd...

Hej alla läsare, idag har jag fikat, jobbat o så typ...good...fine. I love it du vet, att bara glida runt o softa...fine nästa vecka när det är lov...lovely=)

Nej, det är inte så jag vill ha min blogg men jag kände ändå för att pladdra av mig nu när jag har blivit en stadig besökare på en av Bloggovitjs länkar...

Den tanige ynglingen i förra inläggets youtubeklipp har växt till sig och en av de absolut bästa låtarna han har varit delaktig i tänkte jag bjuda på idag. Det är en låt som passar en fredagskväll. The Libertines har gjort många väldigt bra stycken men detta är väl ändå ett av de bättre?

Jag hörde vid lunchbordet att Melodifestivalen drar in över landet likt en epidemi til helgen. Årets tävling består tydligen av 17 startheat, 11 semifinaler och 3 finaler där de tre vinnarna i varje final hamnar i en superfinal. Hela tävlingen ska enligt säkra källor avgöras av TV-publikens röster och SVT räknar med att betala lönerna till sina medarbetare i 14 år framöver med hjälp av intäkterna.

Det vidriga musikvidundrets intåg gör att jag ställer mig (och er) två frågor:

Hur klarar man sig undan från Melodifestivalen?

Hur ska nu deltagarna i Let´s Dance få några röster när telefonräkningarna stiger i höjden på grund av Melodifestivalen?

Jag har inga svar, är det någon som kan hjälpa mig?

Enligt mina beräkningar bör detta klippet vara från mitten av 90-talet, jag skulle nämligen gissa på att Pete köar till Oasis andra album Whats the story? (Morning glory) från 1995. Den 15-årige (en gissning) ynglingen blir av en händelse intervjuvad av MTV och bjuder på några ytters annorlunda svar.

När reportern ber honom summera Oasis i en mening väljer han att säga att Noel är en poet och Liam en "tonecryer" , när han dessutom drar till med att de kan liknas vid ett par byxor är lyckan gjord för reportern som givetvis inte har en aning om att Pete är en blivande stjärna i band som

The Libertines och The Babyshambles.

Det blir alltmer sällan jag skriver inlägg nu, anledningen är att jag inte har haft tid att orientera mig i mer musik och det är ju faktiskt det jag vill skriva om.

För en dryg vecka sedan var jag dock på Oasiskonsert i Göteborg. med tanke på att de var mina husgudar under mitten av 90-talet så var jag ganska nöjd med konserten men det var det inte alla som var. Aftonbladets musikskribent gav spelningen ett - och det ligger förmodligen närmare sanningen än mina + + +.

Dagens youtubeklipp blir, med anledning av denna korta inledning, en låt med Oasis. Låten heter Digsys Dinner och är från deras första album Definitely Maybe från 1994. Nästa klipp jag lägger in är förhoppningsvis (om allt går som det ska) ännu mer Rock´´n Roll...

Kolla för övrigt in vilken glidare Liam är med sin tamburin och sina ascoola solglasögon...