Vissa kvällar känns det för djävligt. Om jag går och lägger mig missar jag förmodligen något kul och om jag inte går och lägger mig kommer jag att försova mig imorgon...igen.

Min kära sambo brukar säga att hon är en människa med tur, att allt hon får vara med om har en positiv touch. Hon vill att jag ska tänka så också.

Jag kan inte riktigt se anledningen till det, det finns ju alltid en baksida på varenda jävla mynt.

Ta min absoluta favoritspelare genom alla tider till exempel. Det har sällan skådats en sådan målskytt och volleykung som Marco van Basten men bara vetskapen om att han var så bra gör mig oerhört bitter.

   - Varför i helvete är ingen så bra nu?

Jag döpte till och med en av mina guldfiskar till Marco van Basten när jag var yngre. Han var inte bara en ruggig fotbollsspelare utan även en gentleman av klass.

Marco van Basten, smaka på namnet. Marco van Basten.

Det smakar elegans och enkelhet på samma gång. Jag hittar dessvärre bara superlativ när jag ska beskriva den store och eftersom att det inte är min natur att verkar nöjd väljer jag att avbryta hyllningen med ett

videoklipp (finns längst ner).

För er som inte blir frälsta vid första anblicken har jag tre tidpunkter att rekomendera.

1:21

4:56

6:12

Gemene man skulle förmodligen säga att jag har det ganska bra nu när jag sitter på min kammare och kollar van Basten-klipp samtidigt som jag äter chokladpudding men jag har redan gjort insikten att puddingen kommer att göra mig illamående lagom till sängdags...

Pust.

Söndag igen. Dagen då bitterheten och ångesten i vanliga fall är som störst men idag är det inte en vanlig Söndag. Nästa vecka kan bli en av de bästa veckorna på länge.

Måndag - Träning med idioterna i Barnarp.

Tisdag - Match mot ärkerivalen Hovslätt.

Onsdag - Träning med idioterna i Barnarp.

Torsdag - Höstens höjdpunkt, Tessan kommer hem från sin långresa.

Fredag - Lucia på jobbet, en ganska trevlig tradition måste jag säga.

Lördag - Lördag.

Söndag - Match mot Wedeby.

Nu vet ni, om ni bryr er...

Det känns otroligt skönt att jag föräras bindeln ytterligare en säsong tack vare min utsökta musiksmak. Den här hösten har varit fantastisk i skivväg och en av mina absoluta favoriter är det skotska bandet Glasvegas självbetitlade album (finns även som tänkvärd julutgåva).

För övrigt plitar jag på ett blogginlägg om en av världshistoriens bästa fotbollsspelare (vem kan det vara tror du Hjalle?) samtidigt som jag förundras över hur fan tidningen Offside kunde lyckas med att inte rösta på Lionel Messi som en av fem till att vinna France Football Ballon d'Or. Istället valde de några högst tvivelaktiga namn.

Ronaldo är i min mening självskriven men vad gör Fernando Torres och Nemanja Vidic på listan? De övriga två är Andrej Arsjavin och Iker Casillas.

Dessvärre har inte låten jag vill göra reklam för någon sån där Embed så ni får hålla till godo med en länk. Höstens mest deprimerande band, och jag älskar det.

http://www.youtube.com/watch?v=3uSdQxKaBfU&feature=channel

Ah, äntligen hemma efter en hel dag med innebandy. Dagens match för Jönköpings p-14 var återigen en skrattmatch 8-0 seger.

Gårdagskvällens match var destom mer gastkramande. tre mål på en och en halv minut, avgörande 5-4 19:59. Barnarps IF visar härlig moral och jag kan trots min oftaså bittra framtoning inte hålla tillbaka glädjen och stoltheten jag känner över mina båda lag.

 För det är ju mina lag, jag coachar fjortisarna och som kapten i BIF känner jag mig som en förälder till åtminstone hälften av spelarna =).

TSOOL, deras nya skiva är magisk. Kolla bara in klippet nedan, sorglig text men ack så sann.

(Inom snart kommer ett blogginlägg på Barnarpsbloggen, se länk)

Nu är barnarpsbloggen uppdaterad. Det finns en hel del läsvärt att frossa i.

Tills vi möts igen kan ni väl hålla till godo med en av våra segersånger, jag hoppas på en sådan redan ikväll.

Jag vet, jag har redan gjort ett inlägg idag där jag deklarerade att jag verkligen älskar min flickvän och egentligen inte borde vara bitter.

Jag kände dock att jag var tvungen att utnyttja mina nya kunskaper nu när jag vet hur man gör för att pimpa en blogg.

Hjalle har varit till stor hjälp, allt i bloggens värld verkar så enkelt för honom.

Dagens pimp får bli en sjukt vacker låt av en sångerska som lämnade oss på tok för tidigt.

Så fick man sig en känga av kärleken.

En stor del av min bitterhet kommer ifrån den ensamhet som jag har varit inkastad i under dryga två månaders tid. Min älskade sambo har varit på nöjesresa i sydostasien när jag har slitit för brödfödan. Men jag har faktiskt haft det riktigt bra, vetskapen om att hon mår fint gör mig glad och därför klarar jag av dagarna helt ok.Ingen skugga ska falla över fröken Fridholm, hon är ju min pärla, det kommer hon alltid att vara.

Med tanke på att jag inte tycker om mig själv lika mycket som Hjalle och Nygge så får jag istället tycka synd om mig. Mitt favorituttryck alla kategorier är:

"Det var det värsta jag har varit med om".

Imorgon ska vi åka till Stockaryd, innan dess ska jag ha fyllt bloggen med bilder och musik men tills dess...

Sköt om er.

Jag tror verkligen att min bitterblogg fungerar. Jag var på ett strålande humör hela träningen trots att vi saknade domare och trots att Gurras lag som vanligt utnyttjade avsaknaden av rättsskipare, de vann med 2-1.

Jävla skit!

Intressant dialog som ägde rum i bilen ut till träningen ikväll:

Psykbryt d.y (Brorsan): Vi sätter på radion, skönt med lite bakgrundsmusik.

Radion sätts på och Adam tensta låter alldeles för glad för att bli uppskattad av båda.

Psykbryt d.ä (jag): Inte denna jävla låten.

Psykbryt d.y: Men vafan, måste det handla om döden för att du ska tycka det är bra?

Psykbryt d.ä: Ja.

En tryckt tystnad sprider sig i bilen från högskolan till McDonald´s, då blir vi genast vänner igen och fortsätter resan med att diskutera de olika Nobellpristagarna och hur vi ser på att just de förärats med det åtråvärda priset som ju är instiftat av krutets (läs: vapen som dödar där krut är inblandat) fader.

Jag tycker om dyster musik, vaddå då.

Det är väl inget fel av att njuta av en klump i magen samtidigt som man ligger i soffan med ett stort antal levande ljus tända?

Idag har min dag varit hemsk.

Efter att ha börjat dagen med dubbla möten och lunch i en skolmatsal avslutade jag dagen med en monolog framför 22 lyhörda årskurs sjuor.

Jag orerade kring reklamens och medias påverkan på deras tonårshjärnor men jag måste säga att de var betydligt mer klarsynta än vad jag tror mig ha varit i den åldern.

Allt är relativt och om man som jag har mage att tycka att det är hemskt att ha ett jobb att gå till då är man illa ute. Jag tycker dessutom om mitt jobb i vanliga fall.

"Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik"

    - Så sjöng Lill-Lindfors någon gång när jag var ett barn. Om hon bara visste vad fel hon hade. Musik ska fan inte byggas av glädje, däremot finns möjligheten att bygga musik utav glädje men hur spännande är det?

Anthony and the Jonsons är det perfekta exemplet på att riktigt bra musik kan vara riktigt jävla sorglig.

Jag lyssnar för tillfället på The soundtrack of our lives nya platta Communion. Bästa låten är enligt mig är The Passover. Det är ett perfekt uppbyggt stycke med en helt fantastisk textrad som upprepas gång efter annan i låtens slutskede. Att "Pappa Björn", aka Ebbot Lundberg, avslutar helt ensam gör låten magisk.

Textraden som upprepas: "Don´t worry, stop hurry, it´s only your life before you awake"

Jag vet inte varför jag gillar just de skrivna orden i just den ordningen men jag romantiserar väl förmodligen något som antagligen inte skulle fungera i praktiken.

Snart dags för träning, innan dess kaffe och morotskaka med psykbryt d.y

Hoppas på att få hjälp med att lägga in bilder på min blogg snart.

Väl mött.