Fredag 27/3-09 kl. 1620:

Första whiskeyn är upphäll, en Balvenie double wood...fint ska det vá!

I väntan på konsert med en av världens största låtskrivare börjar jag bli lite pirrig i magen. Bob Dylans stämma strömmar ut ur högtalarna och jag ser fram emot konserten i Kinnarps Arena något oerhört. Dessvärre finns det inga som helst indikationer på att han kommer att framföra min absoluta favoritlåt men hoppet är ju det sista...ja ni vet...

Youtube-klippet idag är en liten historia om två polare där den ena lånar pengar av den andra, lyssna och njut...texten är något av det bästa som någonsin knåpats ihop och framförts tillsammans med musik.

För tillfället duggar mina blogginlägg ungefär lika tätt som Jockes intelligenta kommentarer, eller ja, när man tänker efter skriver jag blogginlägg väldigt ofta om det nu är en sådan jämförelse man ska göra. Det ligger många tykande färska plattor på vänt för tillfället, dagens skivtips är även det hämtat från en ny platta. Nina Perssons projekt A Camp framstår mer och mer som något otroligt bra. Den senaste skivan Colonia är stämningsfull, känslosam och precis så bra som man kan förvänta sig när Nina står vid mikrofonen. Hennes röst är len som sammet men skär paradoxalt nog knivskarpt i de mjuka melodierna.

Jag vet, ibland blir metaforer både dåliga och sjukt krystade men jag bara älskar det.

Håll till godo, Raskolnikov ska nämligen ta tag i sitt bloggande på allvar.

Eventuella stavfel förklaras av stress, HV börjar snart igen.

(Youtube fungerar inte så ni får hålla till godo med en länk den här gången).

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/webbtv/artikel_2378203.svd

Trots att jag känner mig långt ifrån i högform när det kommer till mitt bloggande känner jag mig tvunget att bjuda er på det jag hittade när jag sonderade youtubeterrängen. Jag hittade en av mina absoluta livefavoriter sjungandes en av mina absoluta favoritlåtar. Det är kanske inte den bästa versionen som gjorts av denna fantastiska låt (Procol Harum är fortfarande bäst) men Mr Cocker gör den ändå helt fantastiskt bra.

När jag höra en version som denna önskar jag verkligen att jag var med på den tiden det begav sig som man så nostalgiskt brukar säga. Det är få storheter från dagens musikindustri som kan frammana den känslan

Mr Cocker har.

Killen som lirar gura i den vita Tischen ser också skönt avslappnad ut...

Ah, shit

Jag har varit sjukt dålig på att uppdatera min blogg men det har sina anledningar men anledningarna är alldeles för ointressanta för att jag ska rabbla upp dom här och nu.

Ny musik har jag inte hellerhunnit lyssna in mig på så klart även om jag har ett par färska album som ligger och vänar på att få bli bedömda.

Dagens musiktips får därför bli en grupp som jag kan tänka mig att t.ex Hjalmarssons tycker om. Autisterna är ett gäng vars platta handlar om en tragisk bortgång av en vän. Det är ett mycket bra album med otroligt härliga melodier. Min absoluta favorit är låten i klippet som ni kan titta på nedan.

Jag är ledsen över att även detta inlägg var på svenska, nästa kommer att vara på ett främmande språk...

Varje gång jag får en kommentar på min blogg kan jag välja att antingen godkänna eller ta bort den (se nedan). När kommentarerna är allt för omogna och provocerande väljer jag att inte publicera dem, ibland finns det dock fog för att starta en diskussion. Diskussionsfrågan i det här fallet är helt enkelt...Hur fan tänker Hjalmarsson?

Mitt förslag är att han inte tänker eftersom att han är från Huskvarna.

Dagens musiktips får bli en personlig favorit från ungdomen, frågan är om det har gjorts ett bättre album på svenska än det Jakob Hellman släppte 1989. ...och stora havet heter det, lyssna på det ni som inte har gjort det ännu.

Kommentar till För varje hjärtslag
En för alla, alla för MAIS!

Dagens inlägg blir kort...

Jag vill egentligen skriva längre men just nu spelar JIK i division ett så det känns skitsurt.

Jag antar att de flesta har hört Robyns monsterhit "with every heartbeat" (eller nåt sånt).

Jag tycker faktiskt att duetten nedan är ett sjukt bra exempel på hur man kan göra någon annans låt till sin egen...

Igår tog vi vår fjortonde raka seger i p-14 norra, killarna är grymt bra måste jag säga! Med tanke på att jag inte gödslar framgångar kring mig så måste jag ju få skryta om de få jag har.

Igår hörde jag ett bidrag från årets musikfestival, jag viker mig...även om jag inte tycker om sammanhanget alls så är faktiskt Caroline af Ugglas "Snälla snälla" väldigt bra.

Jag och Therése blev med bil igår, en Kia Ceed.

Med tanke på att vi har låtit 17 spelare delta i varje match är det ett understatement att benämna grabbarna som talangfulla.

Det osar så mycket Janis Joplin att man blir salig, hon berör på ett fantastiskt sätt.

Till skillnad från oss i Barnarp så kan de spela fin innebandy.

Coverdrottningen var det ja!

Cat Power har gjort många väldigt, väldigt bra covers och jag vet egentligen inte vilken jag tycker bäst om. Mitt val föll dock tillslut på hennes fantastiska version av klassikern New York, New York.

Det är ett fantastiskt sväng, speciellt i liveversionen.

Fast nu ändrade jag mig, det blir Wonderwall istället men lyssna gärna på New York, New York också.

En bra sak med Power är att man liksom inte kan sluta titta på klippen från hennes livespelningar, det finns så otroligt mycket bra.

Nästa gång blir det återigen en cover, en cover på en låt av Robyn.

Nej precis...det fanns ingen låt som var bra nog att publiceras som den bästa låten i årets melodifestival, inte för att jag har hört speciellt många av bidragen...det är liksom mer ett antagande.

Jag ställer mig över allt vad pajkastning heter, Joakim. Jag håller mig till sanningen och den är det enda jag lutar mig mot...

Som "the white niggah"- Petter skulle ha sagt:

"Jag tror på ren fakta (och vissa visioner)"

Jag är ,som en del säkert känner till, otroligt svag för Fleet Foxes. Ett band som med sina stämsånger jämförts med ett Beach Boys på metadon...typ. Jag blev otroligt glad när jag igår fick se den skäggprydde trummisen i detta fantastiska band Josh Tillman (som Fredrik Stillman fast Josh istället för Fredrik och utan s i efternamnet) uppträda på svt. Han har en otroligt bra röst och väldigt bra låtmaterial.

Håll till godo med att klippet inte är det allra bästa, Josh gör sig ändå bäst live.

Imorgon tänkte jag eventuellt bjuda på en av coverlåtarnas absolut största...coverdrottningen skulle jag kalla henne.