Det är märkligt, så snart en vanlig Svensson som jag får sina femton minuter så ska bittra bekanta genast trippa fram och trampa ner vederbörande.

Den svenska sjukan har fått sig ett ansikte (i det här fallet två).

Jag skulle uppskatta om de bittra bekanta som inte klarar av andras framångar kunde försöka skaffa sig egen tid i rampljuset genom att t.ex videoblogga. Badsäsongen närmar ju sig med stormsteg och en presentation av sommarens badmode skulle vara på sin plats.

Onsdagar är den absolut lättaste dagen att stiga upp, då liggen nämligen DN innanför dörren med ett helt uppslag rykande färska skivrecensioner. När jag till min glädje öppnade dagens tidning möttes jag av inte mindre än

tre (3) sidor fulla. Jag skulle mer än gärna gå ut hårt och presentera några av artisterna direkt som "dagens musiktips" (vars motsvarighet jag för övrigt har mött på diverse bloggar i form av "dagens outfit"). Dessvärre, eller lyckligtvis, är dock skivorna allt för många för att jag ska kunna göra en rättvis bedömning så jag ger er ett annat tips idag (ett som ligger bra i tiden).

Såhär mellan de 13 första deltävlingarna och de 74 semifinalerna skulle jag vilja presentera den hittills bästa musikfestivallåten i årets upplaga.

Låten är ett underbart avbrott i allt det andra missljudet och som vanligt följer den nedan:

Kejsarens nya kläder i bloggform...

det finns de som gör precis vad som helst för att vara med på TV, de dansar nakna, de super sig fulla och de sjunger dåligt.

För några av oss räcker det däremot med att bara finnas till, jag skriver oss eftersom att jag idag fick mitt mediala genombrott. Om ni följer länken till det 1,39 minuter långa klippet nedan så ser ni att jag medverkar i stora delar av inslaget.

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=82111&a=1463864&lid=senasteNytt_370144&lpos=rubrik_1463864

Dessvärre censurerade de inslaget där jag pratar, jag kanske ansågs vara för kontroversiell.

Nu till dagens musiktips som inte på något sätt alls har med mitt mediala genombrott att göra. Nina Simone är en otrolig sångerska som dessvärre gick bort för en kort tid sedan. Låten heter Sinnerman och visst vill man bara dansa när man lyssnar på den, speciellt en bit in i melodin när den liksom bara ökar i tempo...(eller är det bara en känsla?).

"Magnus Uggla har inget djup i sina texter"

   - Tosse 2009-02-28

"Magnus Uggla har ett bra djup i sina texter"

   - Bräl 2009-02-28

Jag tycker att ovanstående rader bör stå bredvid uttrycket "allt är relativt" i en uttrycksordbok. Jag tycker inte heller att Magnus Uggla har något djup i sina texter men om allt annat jag lyssnade på var Sunblock och liknande så hade jag förmodligen avgudat hans sätt att vrida och vända på orden...

Idag är vår tvättstuga dubbelbokad, det är en stackars krake som har bokat in sig på en tjugonionde, TJUGONIONDE!

Musik ja...

Perssons Pack är tillbaka och tillsammans med Annika Norlin aka Säkert! aka Hello Saferide blir det faktiskt väldigt, väldigt bra.

Stenad i Stockholm har en otroligt bra melodi och ett djup som till och med Magnus Uggla hade varit stolt över.

Min blogg har blivit mer och mer musikinriktad under de senaste månaden och min ambition är just nu att samtliga inlägg ska handla om musik. Med anledning av detta blev jag tudelad när Tosse ställde krav på mig igår kväll, han pekade med hela handen och sa något i stil med:

- Skriv nu om matchen på din blogg.

Eftersom jag är en lagspelare följer jag givetvis maskinenordförandens direktiv om än på mitt eget sätt, tanken är att det ska följa en matchanalys med hjälp av någon form av musik. Efter att ha läst igenom föregående inlägg inser jag att jag har målat in mig i ett hörn...Florence Valentin var det ju=).

Florence Valentin och matchanalys är en omöjlig kombination, jag tänkte därför att jag skiter i att skriva om matchen och överlämnar det till Barnarpsbloggen.

Pokerkväll i Vårbygård, dagens musiktips...fy fan vad bra det är!

Alltid lika länksugna Hjalle bemödade sig med att skriva en kommentar eftersom jag inte hade länkat till hans sida...stort. Hoppas att Hjalmarsson blir nöjd med min inledning på detta inlägget.

I dagens musiktips får ni lyssna till Martin Hederos från TSOOL på piano och Nina Ramsby på sång.

Jag tycker verkligen att hon har en helt underbar röst och det finns väldigt många bra låtar att välja mellan, jag valde hur som helst denna något barnsliga betraktelse om vad som finns ovanför molnen. Om ni tycker om det kan jag rekommendera albumet Jazzen...

Nästa inlägg...Florence Valentin

För inte speciellt längesedan stack jag hål på en ballong. Ballongen tillhörde Hjalmarsson (moderator av Hjalles blogg) och innehöll idel fantastiska tankar om Håkan Hellström. Jag tror inte att Hjalmarssons illussion föll ihop totalt men det märktes att både han och hans syster skakade lite i sina grundvalar.

Vad gjorde jag då?

Jo, jag berättade helt sonika att Håkan Hellström inte alls är en sådan fantastisk låtskrivare och textförfattare som man kan tro. Åtskilliga av HH:s texter och delar av texter är hämtade från redan skriva mästerverk (t.ex. Morrisseys William it was really nothing), flertalet av melodierna har han dessutom stulit, några exempel:

The Eagles - Desperado

( http://www.youtube.com/watch?v=IA_xZjR6Sxw)

Isley Brothers - My love is your love

(http://www.youtube.com/watch?v=1kcYgDdcW-I)

Sonic the hedgehog (ja spelet)

http://www.youtube.com/watch?v=azzoPlYhY08

Samt min personliga favorit Opus 40 med Mercury Rev vilken ni kan lyssna på nedan.

Som om inte det vore nog har jag även hittat två låtar där både musik och text är rippat rakt av:

Big Star - Thirteen

http://www.youtube.com/watch?v=jA-OCCXpE4I

Tapefly - Canine prey

http://www.myspace.com/tapefly

Vad vill jag då få sagt med detta egentligen?

Ingenting om jag ska vara ärlig, men jag inser ju mer jag nystar i det att Håkans storhet ligger i hans liveframträdanden och i hans sätt att arrangera sina låtstölder. Jag tycker väldigt mycket om HH men det gör lite ont i mig att man inte kan vara rak och ärlig när man gör covers, ungefär som Timo Räisänen, Sahara Hotnights och alla andra som vill köpa sig tid mellan två "egna" plattor.

Jag har alltid hoppats på att en dag få se Bruce Springsteen live utan att betala en halv förmögenhet, under helgen har mina önskemål besannats och jag har blivit erbjuden ett antal biljetter för ett mer än humant pris.

Bruce är erkänd som en av världens bästa liveakter och jag ser fram emot konserten den 7:e juni väldigt mycket, innan dess har jag dock planerat att besöka Kinnarps Arena när Bob Dylan kommer dit, det kan också bli en häftig upplevelse.

Dagens låt är kanske inte Springsteens bästa låt men det är definitivt en låt som alla vi som har växt upp med VM-krönikan från 1994 känner starkt för. Om ni inte är Springsteenfrälsta som jag rekommenderar jag er att spola fram till ca: 4 minuter där Clarence Clemons  drar igång ett av de bästa saxofonpartierna jag någonsin har hört.

Jag antar att jag inte är ensam om att se Ravellis straffräddning framför mig eller att höra en lycklig värmländska gråta fram:

"Ravelli alltså, nu är han Kung".

Fantastiska minnen.

Konserten med The Soundtrack of Our Lives var nästan precis så bra som jag misstänkte att den skulle vara. Ljudet var bra, Ebbot sjöng bra och det härliga gunget fanns där. Konsertens höjdpunkter var helt klart partiet där "Second life replay" mynnade ut i "Everything Beautiful Must Die" och den smått fantastiska "Instant repeater 99".

Eftersom jag har haft med TSOOL-klipp i min blogg tidigare tänker jag tipsa om en otroligt bra cover. Låten är förvisso inspelad av en norska som även hon har figurerat i mina inlägg men jag bara måste få med den.

Det är inte ofta kopian överträffar orginalet men det här är verkligen ett sådant tillfälle.