Hur illa jag än tycker om ete Doherty så kan jag inte annat än älska hans musik. Babyshambles och The Libertines verkar ligga begravna men Pete håller fortfarande måttet. Det nya albumet Grace/Wastelands är i mitt tycke något ojämnt men i topparna svänger det hejdlöst. Låten nedan är ett exempel på musik somjag tycker svänger...jag vet inte vad det är men jag faller för det.

En del av mig tycker, trots Dohertys fantastiska sätt att framföra en ballad på, att hans tidigare punkrockiga stil är den som passar honom bäst. Den andra delen, som i och för sig är något mindre, tycker att den nya skivan är det helt klart bästa han har gjort...

Ambivalent var ordet...

Bestäm själva vad ni tycker när ni hör mannen som verkar göra precis allt för att rockmyten ska leva vidare. Jag tror faktiskt grabben borstar tänderna i Jack Daniel´s...

Jag fick en överraskande kommentar till mitt inlägg om Håkan Hellström. Jag menade ju absolut inte att han inte skulle få kopiera låtarna, jag tycker bara att det är märkligt att man in i det längsta vägrar erkänna sina låtstölder eller om ni så vill fragmentstölder.

Jaja, skit samma...IPRED-lagen har trätt i kraft och jag antar att jag får hålla mig till diverse skivbutiker på nätet i fortsättningen.

Den helt klart bästa låten för tillfället finns på en sjukt bra och otroligt laddad skiva med samma namn. Artisterna heter Florence Valentin och det är deras nya  "Spring Ricco" jag talar/skriver om. Skivan innehåller det ena starka ställningstagandet efter det andra och jag kan inte låta bli att älska det "the Clash-doftande" sound som Love och de andra frammanar.

Jag har precis påbörjat mitt fixande och trixande med en hemmagjord Bruce Springsteen-box, kan bli några av Bossens låtar här de närmsta dagarna.

Så nu vet ni.

För övrigt...

...kommer J-Södra att sluta topp 5 i år.

...vinner FBK SM-guld.

...har jag skördat enorma framgångar som innebandycoach.

...bloggar jag alldeles för sällan.

...har jag bytt ut halva mitt påsklov mot att arbeta på påskskola.