När jag tog bussen till Kinnarps arnea i fredags hade jag en skön känsla i kroppen.

Bob Dylan, i Kinnarps, i Jönköping...fatta vad coolt!

Till skillnad från herr Berlestedt (eller vad fan han heter) i JP tycker jag att man fick precis vad man kan förvänta sig av en av vår tids mest medieskygga artister. Jag är egentligen bara besviken på några av låtvalen men med odädliga klassiker som "Just like a woman, "Like a rolling stone" och "Make you feel my love" är det svårt att inte vara nöjd. Lägg därtill att han inte framförde dem i studieversioner från när de var nya och ni förstår att man inte kan annat än älska det.

Eller jo, det kan man tydligen. Nyss nämnda JP-recensent verkar ha förväntat sig en sprudlande glad Dylan som skulle bjuda på studioversioner av låtar från 60-talet...men jag kanske missuppfattade hans recension.

Ljudet på konserten var bra och ibland otroligt bra, bandet var sjukt tight och trummisen var något av det bästa jag har sett/hört live.

När jag ger mitt betyg är det ett hopkok av låtval, ljud, framförande, stämning och coolness (det är ett ord, kolla SAOL)...Konserten får en fyra...av fem möjliga.

Nu ser jag fram emot nästa möte med en gigant. Bruce Springsteen på Stockholm stadion 7/6-09.

Slutligen...Make you feel my love, av Bob Dylan med Garth Brooks. En sjukt bra sångare i brist på bra klipp där Bob gör låten.