Jag hatar när inläggen jag redan har skrivit försvinner utan att jag har hunnit publicera dem...

...därav detta något korthuggna inlägg...

Häromdagen skrev jag några rader om en av mina absoluta favoritartister när han framförde The Letter live. Författaren till The Letter har skrivit en annan odödligt klassiker, Always on my mind...

Denna odödliga klassiker spelades till en början (?) in av Mr Presley men min fablaisse för countrygubbar i cowboyhattar leder mig raka spåret till Willie Nelsons fantastiska version av mästerverket. Legenden Nelson liksom bär bram låten på sitt karaktäristiska sätt utan onödiga "Idolskrik" a la Mariah carey, han berättar en historia från början till slut och även om gemene man förmodligen har hört låten ett otal gånger berörs man av Willie...

Som sagt, jag hatar när inläggen försvinner utan att jag hinner publicera dem...det leder till skitinlägg somdetta...

J-södra vann åtminstone idag, gött med ett grönvitt lag i toppen av Superettan. Den näst bästa serien i Världens 49:onde bästa seriesystem i fotboll.

Nu funkar inte youtube heller...

SKIT vad i-landsproblem är irriterande...jag spiller säkert ut min söndagswhisky idag också.

Det är ingen hemlighet att jag ibland har väldigt roligt åt vår lokala nättidning Jnytt.se, nu har jag haft roligt igen.

Artikeln jag länkar till idag fick först min uppmärksamhet tack vare sin avsaknad av nyhetsvärde men vad som får mig att skriva är ordvalet.

"Skulle sno kick bike"

...så lyder rubriken.

Vaddå sno?

För att spä på min gladlynta sinnesstämning lyssnade jag på en låt som alltid gör mig glad, och jag skiter faktiskt i att detta är ett inlägg helt utan betydelse för någon annan än mig själv.

//Herr Besserwisser (eller hur fan det nu stavas) genom Raskolnikov.

Efter det förra inlägget, som jag skrev för bara en liten stund sedan gick jag ut i köket och diskade. Mitt i min hushållsuppgift som jag utförde med glädje (eftersom jag lever i ett modernt förhållande) slogs jag av en tanke:

"Jag borde publicera en riktigt dålig låt på bloggen för att alla andra ska verka bättre."

I takt med att jag resonerade vidare med mig själv kom jag fram till att framförallt tre namn var aktuella, Michael Bolton, Per Gessle och Thomas Ledin. Vi lämnar här den förstnämnde och koncentrerar oss på de andra två namnen kring vilka jag förde en dialog med mitt hjärnspöke.

Raskolnikov: Hur fan kan människor lyssna på de där två hela tiden?

Hjärnspöket: Det sägs att de är Svensk sommar.

Raskolnikov: Jaha, vad hände med allt för mycket regn, midsommarafton och fulla fjortisar då?

Hjärnspöket: Jag antar att det inte är lika svenskt.

Raskolnikov: Märkligt, man kanske skulle stämma Ledin eller Gessle.

Hjärnspöket: Jasså, varför då?

Raskolnikov: Om de nu är svensk sommar borde det gå att stämma dem för att ha infiltrerat svenskarnas själ och stulit deras goda smak, eller?

Hjärnspöket: ...

Raskolnikov: Det är ju solklart, de har förstört ljusa sommarminnen för hundratusentals svenskar, det om något borde vara straffbart!

Hjärnspöket: Nu går du för långt.

Raskolnikov: Ja, men jag ska ändå skriva ner vårt samtal på min blogg.

Fan vad lamt, men ni fattar...

...och något klipp med någon av tomtarna blir det verkligen inte...

Idag har jag varit hemma precis hela dagen, det borde ha genererat i ett långt, tänkvärt och otroligt bra blogginlägg.

Det gjorde det inte.

Istället har jag ägnat eftermiddagen åt att surfa runt på Youtube och lyssna på musik, det finns en hel drös med pärlor där ute.

Jag har beskrivit dagens artist som "Mr live performance" och jag kan bara inte sluta publicera klipp där han spelar skiten ur den ena klassikern efter den andra.

Wayne Carson Thompson skrev en gång en låt som han lät bandet Box Tops framföra, låten är tidstypiskt och tempot är som det är. Biten (som min mormor hade sagt) heter The Letter och den levde förmodligen ett relativt stillsamt liv ända till "Mr live performance" la vantarna på den.

Cocker valde att öka tempot och framföra den med en känsla och ett engagemang som få artister är kapabla till. Jag tror faktiskt att alla (alla utan killen bakom pianot) svänger duktigt när de hör mästerverket.

Jag är iallafall en av dem som inte kan sitta still.

Killen som skrev låten, Wayne Carson Thompson, har även skrivit ett annat mästerverk. Förmodligen kommer den låten att vara morgondagens musiktips.

(För alla er som är lata lägger jag in ett klipp där Joe framför låten, klippet är dock inte det bästa som går att hitta. Ni som är mindre lata kan därför följa länken nedan istället...där snackar vi röj!)

http://www.youtube.com/watch?v=4RnjWLVyMps&feature=related

Så sitter jag då återigen här på min kammare, efter ännu en dag i skolans värld där jag sliter i mitt anletes svett är jag helt utpumpad när midnatt närmar sig med stormsteg.

Eller inte.

Efter att ha ägnat alldeles för långt tid åt att läsa bloggen du läser just nu insåg jag precis att språket måste förbättras. Jag måste upp en nivå, minst.

Allt som oftast när jag skriver gör jag det för att så snabbt som möjligt få iväg ett schysst musiktips eller bara ett musiktips eller bara ett inlägg...

Innan jag återger dagens tips är ett citat ur boken "Brott och straff" från vilken jag hämtat mitt namn på plats. Citatet avslutar boken och det symboliserar min ambition med mitt fortsatta bloggande.

"men där börjar en ny historia, historien om en mans stegvisa förnyelse, historien om hans stegvisa förvandling, stegvisa övergång från en värld till en annan, om hur han lärde känna en ny och dittills helt okänd verklighet. Det skulle kunna bli ämnet för en ny berättelse - men här har denna berättelse nått sitt slut."

Och den nya börjar nu, från och med nu blir det inga fler betydelselösa lyssnapådenhärgoalåten-inlägg...tror jag.

Det har skrivits många tänkvärda texter och mycket bra musik men det är sällan dessa två faktorer smälter samman i en sådan symbios som de gör i Comme d'habitude, eller som vi känner den; My way.

Jag tror att jag tycker om Frank Sinatras version bäst så därför får ni höra den, även Elvis gör den bra men å andra sidan, vilken låt gör han inte bra?

Egentligen borde jag skriva ner en kortfattad analys eller något liknande här men det känns överflödigt. Kolla på klippet och följ med i texten.

Jag blir tårögd, på riktigt...(senast jag blev det var för övrigt när jag såg Flyga drake)

Ah, jag borde skriva kortare inlägg oftare. Det finns dagar när jag inte orkar gå in och skriva bara för att jag vet att jag inte kan överträffa mig själv just den dagen...=)

På tal om att överträffa...

För två veckort sedan bakade Jocke en sjukt god kaka till fredagsfikat.

I fredags bakade Bacon någon form som var fylld med färsk frukt och andra godsaker.

Nästa fredag är det min tur.

Dagens klipp är ett fantastiskt roligt klipp med Flight of the Conchords. Lyssna på texten, kolla videon och njut. Duon är med i en väldigt rolig TV-serie med samma namn som gruppen, har ni inte sett den så borde ni det.

"We went for a walk...on our feet if I remember correct. We walked to the top of the hill and we ate sandwiches. Ah we just grab a sandwich and put it in our mouth, that´s the only way to have sandwiches..."

Tack för idag.

Dagens musiktips, kort och gott...

Nicolai Dunger, killen som medverkar på en hel del nysläppta plattor just nu, har gjort många bra låtar och ett fåtal fantastiska låtar. Allra bäst tycker jag att han har lyckats med mästerverket nedan.

Dagens musiktips blev en stor favorit till mig när han blev avbruten mitt i en pågående konsert på Hultsfredsfestivalen av ett hårt spelande metalband från staterna/Brasilien som jag har glömt bort namnet på. Den lille killen med sidbena valde att sluta spela och istället ironisera de tunga basgångarna som strömmade från den intilliggande scenen.

Artisten heter Teitur Lassen och kommer från Färöarna, detta var mitt första möte med honom och anledningen till att jag ens var på plats i den lilla konsertlokalen heter Per Bjurman.

... Per Bjurman var min husgud under några år...

Efter ca:10 minuters avbrott fullföljde Teitur sin spelning och den blev därmed en av de mest minnesvärda jag har varit på.

Så, med anledning av ett festivalminne är tipset för dagen "Loui Loui" framförd av Teitur. Låten påminner inte på något vis (förutom till namnet) om den "Loui Loui" som bland annat The Kingsmen, Motörhead, Iggy pop och baskaggemarodörerna som ni ska få lyssna till i nästa inlägg...