Idag har jag haft tid att lyssna igenom en stor del av mina skivor och jag blir bara mer och mer imponerad av min egen musiksmak. Den är precis som ett KinderÄgg. Den har allt. Choklad, leksak och överraskning!

Igår kommenterade jag att vår granne måste må dåligt eftersom han/hon lyssnar på så dålig musik. Självklart fick jag den rakt tillbaka i ansiktet:

   - Döm inte så.

Men det är ju sant. Jag har världens bästa musiksmak, alltså måste de som lyssnar på musik som inte jag gillar fara illa. Det är en lika enkel ekvation som att X=6 om 2X+5=17.

Mitt skivlyssnande avbröts dock nyligen av ett dramatiskt uppvaknande. Jag har tappat bort en av mina absoluta favotiter, Swamp Dogg med Total destruction to your mind. Jag var därför tvungen att starta datorn för att njuta till några av hans verk, jag delar med mig av min glädje och bjuder på lite flaskpost (eller hur han nu lyckades tillslut).