Så är det då dags, en tillbakablick på min hittills bästa konsertupplevelse. Bruce Springsteen på Stadion 7/6-09 kommer jag för alltid att minnas som ett tillfälle när jag såg ljuset, när jag mötte min gud...

...och det är ändå inte det bästa han har gjort.

Några favoriter så:

- Outlaw Pete - varifrån det inte fullt så bra fotografiet är hämtat. Bruce börjar med att spela "Apache" på gitarren för att sedan skjuta från höften i den ökendoftande Cowboylåten.

- Fade Away - men bara för att det var första gången på säkert 15 år som han bjöd på den live. Efter att ha predikat om relationer i en lång monolog drar han igång låten som "Little Steven" hävdar är den bästa Bruce har skrivit.

- Surprise Surprise, bara för att jag älskar den låten...

- Jungleland. Det sägs att det finns grader i helvetet, jag tror att det gäller i himmelen också. För att liksom förstärka min religiösa upplevelse drar "Bossen" igång sin Jungleland. Eftersom jag har börjat prata i religiösa termer så kan jag kort och gott säga att låten går från andakt och via ett väckelsemöte tillbaka till andakt igen. Clarence sätter inte solot perfekt men tillräckligt bra för att jag ska få gåshud.

- Twist and Shout. Låten som plockas fram då och då under sverigebesöken får igång hela stadion i dans, och ja, det är lite "La Bamba" invävt också.

"Break Stadium not asses" står det på en skylt som Bruce håller upp innan han kör...och som han kör...

Som om inte min religiösa upplevelse på stadion vore nog, idag vann Zlatans Harem på ett övertygande sätt med 3-0, imorgon kan ni se dem på TV4...och kanske här på bloggen...

Klippet är hämtat från Konserten och är som bäst cirkus 4 minuter in.