Jag missade att lägga med dagens musiktips i mitt inlägg nedan. Inte pinfärskt men asbra. Band of horses, jag får gåshud varje gång.

Vissa kvällar känns det för djävligt. Om jag går och lägger mig missar jag förmodligen något kul och om jag inte går och lägger mig kommer jag att försova mig imorgon...igen.

Min kära sambo brukar säga att hon är en människa med tur, att allt hon får vara med om har en positiv touch. Hon vill att jag ska tänka så också.

Jag kan inte riktigt se anledningen till det, det finns ju alltid en baksida på varenda jävla mynt.

Ta min absoluta favoritspelare genom alla tider till exempel. Det har sällan skådats en sådan målskytt och volleykung som Marco van Basten men bara vetskapen om att han var så bra gör mig oerhört bitter.

   - Varför i helvete är ingen så bra nu?

Jag döpte till och med en av mina guldfiskar till Marco van Basten när jag var yngre. Han var inte bara en ruggig fotbollsspelare utan även en gentleman av klass.

Marco van Basten, smaka på namnet. Marco van Basten.

Det smakar elegans och enkelhet på samma gång. Jag hittar dessvärre bara superlativ när jag ska beskriva den store och eftersom att det inte är min natur att verkar nöjd väljer jag att avbryta hyllningen med ett

videoklipp (finns längst ner).

För er som inte blir frälsta vid första anblicken har jag tre tidpunkter att rekomendera.

1:21

4:56

6:12

Gemene man skulle förmodligen säga att jag har det ganska bra nu när jag sitter på min kammare och kollar van Basten-klipp samtidigt som jag äter chokladpudding men jag har redan gjort insikten att puddingen kommer att göra mig illamående lagom till sängdags...

Pust.